2014/01/26

Slö slö söndag

Slökollar på Vem vet mest med katterna och ett kilo gotte från Hemmakväll som blev över igår för att jag inte orkade kränga som jag brukar. Vi tog det lugnt, mös och skulle dra igång Motorsågsmassakern. Somnade två minuter in i filmen. Det var min lördag kväll. Har ingen energi alls. Magknipet, pirret och den ilande huvudvärken jag haft i snart en vecka tar på krafterna. Yr är jag emellanåt också. Känns ibland som att jag ska bryta ihop när som helst. Varför vet jag inte. Jag är inte ledsen över något? Kanske lite stressad över skolan, men inte så mycket att det påverkar min hälsa. Sitter och googlar fram diagnoser på mig själv. Inte så smart.

Vill slippa det här nu. Imorgon är det skola, och det ser ut som jag har rätt mycket framöver. Har inte tid med det här alltså.

2014/01/22

Traditioner

Jag har alltid undrat varför människor vill gifta sig. En ska väl inte behöva bevisa sin kärlek på det sättet och heller inte behöva ha det på papper? Varför vill en stå i kyrkan med hundra blickar på sig? Varför vill en utsätta sig för stressen? Varför vill en slänga ut tiotusentals, kanske till och med hundratusentals kronor på en löjlig tradition? Kanske är det för att mina föräldrar inte gifte sig. Kanske är det för att vi inte är särskilt traditionella av oss i min familj. Jag är inte döpt i kyrka och tänker heller inte döpa mina barn i kyrka. Är jag i en kyrka så känner jag mig lite som en hycklare. För jag är inte troende, och känner mig verkligen obekväm av att sitta i en kyrka för att fira något. Jag har aldrig tyckt om det. Har jag fått frågan om när jag ska gifta mig har jag bara sagt med en arg blick "jag tänker fan aldrig gifta mig". Jag har alltid sett det som en löjlig och onödig tradition. Hylla två personer för att de förklarar sin kärlek för varandra? Pffft.

Plötsligt förstår jag. Plötsligt får jag själv tankar om giftermål och när jag tänker efter är det faktiskt en rätt fin tradition. Jag vet inte om det kommit med åldern? Många planerar ju deras bröllopsdag från att de är små, men för mig har det kommit nu. Tankarna kan ha uppstått från alla gatherings med familj och släkt den senaste tiden. Jag tänker att jävlar vad kul det är att vara samlade allihopa och fira något stort tillsammans. Tänk vad kul det vore att fira oss.

Det behöver definitivt inte vara traditionellt och sådär vuxet och fånigt, som jag alltid trott. Resten av min släkt är ganska traditionell av sig, vilket fått mig att tänka på att det ska vara så. Men det kan ju vara personligt och speciellt på det sättet. Det är min dag och det är jag som bestämmer hur det ska vara, och Fredrik såklart. Det ska vara speciellt för oss. Det finns ju de som gifter sig och har ceremonin/festen på en gård, i en lada, vid en sjö, i en skog. Tänk vad fint. En måste inte gifta sig i en kyrka. Det är skönt att Fredrik är med mig på i princip allt det här. Han har inte heller haft tankar på att gifta sig innan, förrän vi började prata om det på examensfesten i fredags. Vi tänker så lika, om så mycket också. Är så glad över det.


2014/01/21

Jag och Mio och Luna

Jag och katterna har ett hemligt språk som ingen annan förstår än oss. Ändå använder vi det bara när vi är ensamma hemma. Mest för säkerhets skull.

2014/01/16

Min nya dagbok


Jag just nu. Lite gladare än imorse, när jag råkat stänga av alarmet istället för att snooza. Vaknade 07.30 när tåget gick 07.35. Flög upp ur sängen och slängde på mig kläderna som jag så fint hängt över sängramen. Undrade vad jag höll på med egentligen, eftersom det var omöjligt för mig att hinna till stationen på fem minuter. Suckade och sparkade av mig allt. Kröp ner i sängen igen. All förberedelse helt åt skogen. Hade laddat kaffebryggaren och allt. Ångesten spred sig i kroppen, men efter lite tröst kom jag fram till att det inte är hela världen egentligen. Kommer ju fyra andra tillfällen för just den tentan. Spenderade istället morgonen med gos, och begav mig till Sandra på kaffe och skitsnack. Hon har ju ny lägga så kände att det var dags att se den och umgås lite.

Denna bloggen har visst blivit lite exposed. Fick ett erkännande idag att en råkat hitta den, men att hen inte vågade läsa allt för det kändes som att läsa min dagbok. Är det så? Skriver ju inga hemlisar direkt! Dröjer nog inte länge tills jag tar bort min gamla.

Sisterinos

Vet inte riktigt varför, men jag har märkt att jag går tillbaks till den här bilden och kollar på den ganska ofta. Gillar den på oss. Gissar på att My är 8, Moa 2 och jag 6.   

2014/01/15

Tentarino

Tentapluggar med en obligatorisk tentafika bestående av silviakaka och kolsvart kaffe (bubbligt på grund av alldeles just upphällt och serverat av min man). När denna tentan är avklarad har en hel termin (av sju) gått och jag undrar mest var tiden tagit vägen. Jag kan inte riktigt förstå att det gått så fort. Sen ser jag listan på alla tentor, inlämningar och seminarier jag varit med om och förstår att jag faktiskt har gjort galet mycket på bara fem månader. Det känns väl som att allt bara glider förbi helt obemärkt när en trivs, antar jag. Ska jag vara ärlig har jag dock tankar att ändra riktning en aning. Eller helt enkelt läsa nåt extra år efter den här utbildningen. När jag känner mig mer trygg och säker i min ledarroll. Då blir jag behörig att jobba både med förskolebarn och grundskolebarn. Skönt med lite variation liksom. Hade varit dökul att bli lärare i bild eller engelska. Men jag har ju trots allt några år till att fundera.

På torsdag är tentan och på fredag beger vi oss till Lund för examensfirande. Ska bli roligt, och en kommer väl längta till ens egen examen kan jag tänka mig.

2014/01/14

Ett brev till dig

Tre gånger innan dig har jag varit kär. Kär, men alltid olycklig på något sätt. Jag blev med min värme bemött av känslokallt beteende vilket gjorde mig kylig och reserverad. Jag har känt mig ouppskattad och fått min självkänsla krossad. Jag var med om manipulation och kände mig värdelös. Jag var ung och allt var nytt. Jag visste inte bättre och hanterade det inte särskilt bra. Jag gjorde mina misstag för att såra tillbaka. Jag bestämde mig för att jag skulle ha kontroll, och det fick jag. Jag blev fri. Men mitt försök att såra tog karma hand om när jag senare var med om otrohet. Jag har aldrig känt mig så förkrossad. Vi var över på ett ögonblick, bara för han valde att såra mig så jävla hårt. Gråten ville aldrig ta slut. Jag kände mig övergiven och sökte tröst. Jag hittade tröst, men kände att mitt krossade hjärta vägrade öppna upp sig en tredje gång. Det struntade jag i för jag behövde någon. Jag lät det gå för långt, och det vet du ju. Men jag antar att jag behövde all den tiden att läka. Jag var inte lycklig, inte han heller. Inte så satans lycklig som en ska vara när en är kär. Båda två sökte nog tröst hos varandra. Någonstans där fick jag en enorm styrka, från ingenstans. Antagligen kom självförtroendet tillbaka tillsammans med styrkan, efter allt hjärtekross som jag nu plötsligt kom över. Jag hade kontroll igen. Jag kände att jag började bli känslokall och självisk. Jag kände mig elak. Jag blev elak, för att jag själv inte ville bli sårad och nedtryckt något mer.

När jag började inse detta träffade jag dig. Det är lustigt att vi läste en kurs tillsammans på gymnasiet, men det gnistrade inte förrän fyra år senare. Jag var trots allt i min egen trasiga bubbla då. När jag såg dig för första gången var jag full och pekade ut dig bland alla berusade människor. Det minns du ju. Det var bara dig jag såg, och som du berättat för mig nu i efterhand såg du mina ögon och höll på att smälla av. Min blick sökte efter dig i flera veckor, i flera månader, och jag fick ju höra att du var minst lika tokig i mig. Det började som en oskyldig crush, men jag visste alltid att det skulle bli vi.

Det har varit vi i över ett halvår nu, och du är det bästa som hänt mig. Du är en så jävla bra människa och du får mig att känna mig som en så jävla bra människa. Du visar varje dag hur mycket du älskar mig och hur mycket jag betyder. Jag behöver aldrig vara arg eller ledsen längre. Aldrig har jag träffat en sån fin och vettig människa som bryr sig om andra så som du gör. Det känns som att vi har känt varandra en evighet och jag känner mig så trygg hos dig. Jag känner mig så lyckligt lottad att det är dig jag får spendera mitt liv med. Jag ser fram emot allt vi ska uppleva tillsammans.

All skit jag varit med om är jag på något underligt sätt tacksam för, för det har lett mig till dig. En får väl räkna med några brustna hjärtan innan en träffar sin själsfrände.


Hittar ni mig så hittar ni mig

Nu, till en början vill jag hålla den här platsen någorlunda privat. Jag har alltid haft en offentlig blogg där jag för det mesta skriver vad jag gör om dagarna tillsammans med någon bild. Rätt opersonligt kan jag tycka. Jag vill ha det här som en plats dit jag tar mig för att ventilera. Inte för personliga saker, men ändå lite mer personligt än innan. Inte bara ytligt. Jag vill skriva mer, helt enkelt.